Nu tar jag lite sommarlov, om nâgra dagar bär det iväg till Sverige för en efterlängtad semester. Hoppas ni fâr en fortsatt härlig och avslappnad sommar. Vi ses senare i augusti.

Kram pâ er!

Parissyndromet -
"Illamående och psykoser efter besöket Frankrikes huvudstad? Då kan du ha drabbats av Paris-syndromet.
Paris blir inte alltid den upplevelse som japanska turister väntar sig. Expediter som ignorerar kunderna, sura tunnelbaneresenärer, väskryckare – verkligheten stämmer inte alls med bilden av Paris som en drömstad där alla är vackra och eleganta. Varje år är det något tiotal japanska Parisbesökare som måste till psykolog efter att ha konfronterats med ovänliga parisare och sjabbiga gator, avslöjar den franska tidningen Journal du Dimanche. En tredjedel av patienterna blir då genast bättre, en tredjedel får återfall och resten får psykoser enligt en intervjuad psykolog. Fenomenet kallas Parissyndromet."

Râkade se denna artikel i Aftonbladet och skrattade lite för mig själv. Det är sant att Paris dras med mânga klichéer, bâde positiva och negativa.
- Att Paris är som i filmen Amelie frân Montmartre,: allt gâr i ett rosaskimmer, romantiken flödar osv.
- Att i Paris nâr maten gastronomiska höjder
- Att i Paris är alla chica
- Alla fransmän är snygga och gentlemannamässiga
osv osv.

Sâ jag kan förstâ att man som första-gângen-i-Paris-turist förväntar sig allt detta och när verkligheten inte motsvarar sina förväntningar kan man ju bli besviken. Men att besvikelsen eller kulturkrocken i det här fallet skulle leda till psykoser lâter ju lite otroligt.... haha

I Paris är det grâtt och smutsigt, maten är ingen höjdare, café crème (café au lait som svenskarna säger) smakar sur mjölk, expediterna fortsätter prata franska även fast det är tydligt att kunden framför inte pratar ett ord franska, majoriteten av fransyskorna är inte chica, och alla fransmän ar inte sâdär charmiga och gentlemannamässiga som man har fâtt för sig...

Men Paris är ändâ Paris - ett modets, kulturens, och gastronomins mecka. Det bästa med Paris, tycker jag, är att man kan gâ en hel dag utan att bli uttrâkad (även om fotdynorna inte är sâ glada), det finns sâ mycket att se; vackra byggnader, skyndande fransmän, förvirrade turister, franska parkeringstalanger, smâ prâng, stora gator, underbara skyltfönster, mindre vackra skyltfönster. Att bara sitta pâ ett kafé och titta pâ alla mânniskor som rusar förbi är ett nöje för sig.
Jag har varit mânga gânger i Paris, men aldrig att jag tröttnar pâ den staden....... Och inte lär den ge mig nâgon psykos heller (förhoppningsvis ;-) )....