Överraskning...

Igâr âkte min son och sambo iväg en stund pâ eftermiddagen sâ jag skulle fâ lite lugn och ro. Öroninflammationen vill inte riktigt ge med sig och värre är att jag är stendöv pâ ena örat!! Känner mig helt handikappad... Vaaa, vad säger du?? (sagt med en darrig tantstämma)

Ett par timmar senare kommer min son in genom dörren med en julblomma i handen som han ger mig (sâ sött) och efter honom kommer min sambo in med en livs levande gran!!
Eftersom vi flyttar om tvâ veckor sâ har jag inte julpysslat alls och har varit rätt deppig för det - ingen julstämning alls ju. Men nu har vi i alla fall en gran och det var en glad överraskning för mig.
Jag och sonen hjälptes ât att klä den, även om han tyckte det var roligast och se sina kulor försvinna in bland grenarna... Jag hittade ett gäng längst in, gömda, när han väl hade tröttnat pâ julgransklädningen...
Men det fattas julbelysning i granen och min sambo är deppig för att granen inte blinkar. Här i Frankrike ska belysningen blinka och helst i alla möjliga kulörer. Hemskt kitschigt - en sâdan belysning kommer inte över tröskeln till vârt hem. Fast det vet inte min sambo än...... ha, ha, ha